Tony Mills
Streets of Chance

Tony Mills från Shy och TNT bjuder oss på gator av chans, ett album som har ett ganska snyggt skivomslag och med en spännande sångare som Mills finns det förstås god potential. Och den som är lite mer bevandrad inom den mer melodiösa rocken/metallen/AOR eller vad du nu vill kalla det lär känna igen fler namn än bara Mills. Det är ett band med många kompetenta namn och mycket erfarenhet från diverse olika band och artister, med andra ord ett recept för antingen succé eller mediokritet. Och om ni undrar var Mills står får ni snegla på betyget eller läsa vidare.

Om ni överraskas av innehållet på detta album har ni aldrig hört melodiös hårdrock/AOR tidigare. Det är klämkäck melodirock med medryckande refränger, tydliga melodier, bra sång och vass produktion. Låtmaterialet är av förväntad karaktär och framfört på ett oerhört kompetent sätt även om det kanske blir lite väl förutsägbart sett till helheten. Om ni uppskattar musik som AOR och liknande kommer ni inte ha något emot att spela detta album som är både lätt att ta till sig och att uppskatta.

Nog skulle jag vilja beskriva detta som ett ganska fegt, eller försiktigt album beroende på vilken sinnesstämning jag är när jag funderar på det. Det känns lite förutsägbart och fantasilöst. Men visst, det är riktigt vasst utfört och låtarna är av god kaliber vilket gör att albumet känns godkänt på alla sätt, man kommer definitivt inte att ogilla detta album då det trycker på rätt knappar för den som uppskattar den här typen av musik. Inga direkt svaga låtar, men inga fantastiskt starka heller – jag tycker nog att sjätte spåret Weighing Me Down är det vassaste med liten marginal då alla spår är ganska jämnbördiga.

Ytan är flott men när man tittar under densamma finns egentligen inte speciellt mycket där, det är en imponerande produktion men betydligt mindre imponerande kreation. Ett album som antagligen kommer att gå hyfsat väl hem hos dem som gillar melodirock och AOR, om du gillar Mills andra band som TNT eller Shy kommer du nog att uppskatta även detta album. Streets of Chance skulle ha behövt ta lite mer chanser, Mills spelar alldeles för försiktigt och vågar därför inte skapa något riktigt spännande – alexanderhugg efterlyses.

HHHHHHH